Hem Om SHU Det här är Sveriges Hundungdom Organisation Organisationsuppbyggnad Ungdomsrådet, UR Kansliet Kommittéer Klubbar och Distrikt Repskapet Stadgar och Bestämmelser Nyheter Blanketter Klubbpärm Samarbetspartners Uppvisningsekipage Vanliga frågor Länkar Medlemskap Det här ingår Bli medlem här Vanliga frågor Klubbar och Distrikt Specialklubbar Hundsporter Agility Bruks Flyball Freestyle Handling Lydnad Tävlingar Tävlingskalender Stockholm Hundmässa HUND xx Ungdoms-SM Doggy Professional Agility Cup Utbildning / Läger Utbildnings- och Lägerkalender Styrelseutbildning Pusselkurs Riksläger Webbutik

Handling

• Det här är Handling
• Handling kommittén
• Tävlingsinformation
  • Lathund
  • Instruktörer
• Agria Junior Handling Cup
  • Regler
  • Resultat
    • 2011
    • 2010
    • 2009
    • 2008
    • 2007
    • 2006
• Tävlingskalender
• Startsidan för Handling

 

Det här är junior handling

Historik

Den första tävlingen i Junior Handling avhölls i New York 1932. Då var det oftast det charmigaste och gulligaste ekipaget som vann. I början av 1970-talet fick Junior Handling det utseende som det har idag. Det var engelsmannen Joe Cartledge och hans svenskfödda fru Liz som tog sporten från USA till Storbritannien där de startade Junior Handling Association (JHA). JHA fungerar fortfarande som klubb för handling-intresserade ungdomar. Även Storbritanniens Kennelklubbs ungdomsorganisation – the Kennel Club Junior Organisation sysslar med showhandlingar för ungdomar.

I Sverige har tävlingsformen funnits i flera år men det var först i slutet på 1993 som Svenska Kennelklubben (SKK) tillsammans med Sveriges Hundungdom utarbetade officiella regler samt domaravisningar för Junior Handlingtävlingar. Dessa regler och anvisningar började gälla fr o m januari 1994.

Det är Sveriges Hundungdom som har huvudmannaskapet för Junior Handling. Med det menas att man ansvarar för regler och officiella tävlingar. Sveriges Hundungdom har för att kunna påverka och bevaka ungdomars intresse för handling och utställningsverksamhet en egen kommitté: Handlingkommittén. Kommittén har i samarbete med SKK bland annat varit med och utformat de officiella reglena. Att intresset för Junior Handling och utställning kommer hela hundsporten tillgodo vet både Sveriges Hundungdom och SKK: Ungdomar är framtidens hundsportare!

Varför Junior Handling?

Att redan som ung få lära sig att samarbeta med en hund, både i och utanför utställningsringen, ger mycket glädje och en fin känsla av kontakt med sin hund. Det man som Junior Handler lär sig tar man förhoppningsvis med sig som vuxen hundsportare. Att träna och tävla i Junior Handling ger därför en bra grund om man senare vill ställa ut sin hund. För en Junior Handler finns det måna saker att tänka på men det viktigaste kan sammanfattas i vad som brukar kallas för Den gyllene regeln.

Varför är handling viktigt?

På en utställning ska domaren på en begränsad tid bedöma flera hundar, domaren har högst ett par minuter på sig för varje hund. Det gäller för den som visar hunden att underlätta domarens arbete så mycket som möjligt. Under den korta stund som domaren granskar hunden ska handlern visa upp hundens absolut bästa sidor. Handlern har helt enkelt ett servicejobb! En hund som hela tiden konstrar och handlern större delen av tiden försöker förhindra att den slår knut på sig själv, kan knappast räkna med att få en bra bedömning. Även handlern kan försvåra för domaren genom att t ex skymma hunden. En bra handler underlättar inte bara domarens arbete utan kan som ”grädde på moset” få hunden att visa sig från sin absolut charmigaste och showigaste sida.

Den gyllene regeln

Tävlingsformen Junior Handling bygger på – till skillnad från vanliga utställningar – att junior handlingdomaren bedömer hur handlern visar upp hunden. Alltså ska hundens utseende - det som kallas för exteriör - inte påverka domaren. Det är handlerns sätt att hantera hunden som bedöms och hur framgångsrikt handlern framhäver hundens förtjänster och döljer dess eventuella brister.

Den gyllene regeln lyder så här:
Att aldrig skymma hunden för domaren!

Några andra saker som en handler också bör tänka på:

• Var artig, trevlig och uppmärksam mot domaren.
• Var trevlig mot ringpersonal och medtävlare.
• Uppträd i hela, rena och diskreta kläder.
• Se till att du vet något om den ras och den hund du visar.
• Hunden du visar ska vara i bästa fysiska form.
• Koncentrera dig på din hund.
• Ha alltid kontroll över hundens huvud.
• Trots att det kan kännas nervöst att tävla, försök göra det roligt för dig och hunden.
• Om det inte var du som vann, visa god sportsmannaanda och gratulera segraren.

Hur det går till i ringen

Som tävlande är man ansvarig för att finnas på platsnär bedömningen börjar. Försök komma i god tid till tävlingen, då får både du och hunden en bra start på tävlingsdagen.Det du behöver ha med dig in i ringen, förutom hunden, är ett gott humör och ett passande koppel. Det finns flera sters koppel som är speciellt anpassade till utställningar, ofta säljs de på större hundutställningar eller i hundaffärer. Välj ett koppel som passar bra både till den ras du ska visa och som kanske matchar hundens färg eller dina kläder. Kopplet ska helst inte vara längre och tjockare än att det ryms i din slutna hand. Vad du mer behöver är kanske en godbit eller en leksak som kan få din hund att tända till lite extra men tänk på att beröm och uppmuntran ska ske diskret. De flesta hundar kan ”mutas” med något riktigt gott godis men varken godis eller leksak får störa de andra hundarna i ringen. Alltså är pipleksaker inte att rekommendera.

Nu är det din tur!

Så till själva entrén. Försök att tänka på att domaren kan se dig så fort du satt foten i ringen, se därför glad ut redan från början. När du kommer in i ringen koncentrera dig på ringsekreteraren och följ vad hon/han säger att ni ska stå och så vidare. När du ställer upp din hund så håll ett lagom avstånd till framför- och bakomvarande hundar. Om du inte har startnummer 1 kan du få tid att titta på de ekipage som är före dig. Du ser då vilka figurer just den här domaren vill se hundarna i. Är det du som är först, lyssna på vad domaren säger och känner du dig osäker på vad hon/han menar så fråga! Domaren går oftast igenom hunden när den står först. Det är bra om du kan få hunden att stå så korrekt som möjligt med god balans. Låt bli att plocka och flyttahunden för mycket. Ge hunden tid att själv ställa upp sig, sen är det viktigt att framhäva det speciella; att få linjer att framträda så bra som möjligt och att hunden har bra resning och ser alert ut. Vill domaren det, ska du själv kunna visa hundens bett och tänder, tänk på att inte ge godis precis före tandvisningen. Om domaren själv kontrollerar bettet så hjälp till att hålla huvudet utan att stå i vägen. Har du en kortbent hundras som visas på bord, se till att du lyfter upp din hund på bordet så snart framförvarande hund lyfts ner, då får du extra tid att ställa din hund snyggt, innan domaren kommer till er. Försök ställa hunden så att framtassarna är längst fram mot bordskanten, allt för att underlätta för domaren.

Under granskningen av dig och hunden tittar domaren både på helheten och på detaljer. Din uppgift som handler är som sagt att underlätta domarens arbete. På Junior Handlingtävlingar kan domaren – för att kontrollera om du är uppmärksam – rufsa till hundens päls eller flytta ett ben, rätta då till det som skett.Det är viktigt att lära sig hur olika raser visas upp. Uppställningen av hunden bör vara klar när domaren kommer för att börja bedömningen av hunden, håll dig på en armlängds avstånd från hunden, dina händer ska inte vara i vägen. Domaren ska kunna se helheten. Ställ upp hunden på ett avstånd från domaren på ca 2 meter. För att inte bryta mot den gyllene regeln måste du som handler ibland flytta dig runt hunden när domaren granskar den: Allt för att inte skymma hunden. När domaren granskar hundens huvud, så befinner du dig längre bakom hunden, när domaren granskar ena sidan, står du på den andra och så vidare; se till att du inte krockar med domaren!

Rörelser

Nu har domaren granskat hunden på nära håll och vill se den röra sig. Det är bra om du i förväg vet vilket tempo som är bäst för hunden. En del hundar kan till exempel om tempot är fel börja gå i passgång, vilket innebär att de fyttar samma sidas fram- och bakben samtidigt. Försök att anpassa din egen rörelse efter hundens. Om du själv springer väldigt trippande blir ofta hundens steg trippande. Det är svårt för domaren att bedöma hur hunden rör sig om den stretar och drar i kopplet. Målet för dig ska vara att du och hunden rör er parallellt. Hunden ska röra sig på ett frimodigt sätt med kopplet löst hängande mellan er. Det här kräver att du och hunden tränar er i att öva upp kontakten mellan er. Är hunden lekfull och sprallig, håll inne med beröm och ”peppning”. Är hunden blygare och försiktigare, får du gulla och prata uppmuntrande med den.

Vändningar

De flesta fgurer kommer att innebära att du och hunden måste göra ”helt om”. Då är det viktigt att ni lärt er vända snabbt och smidigt. Vändningarna kan ske på tre sätt:

Figurer

När domaren vill se hundens rörelser ber hon/han handlern att visa hunden i olika figure. Det finns sju (7) figurer som brukar användas. De kan beskrivas som O, I, L, T, 8, triangel och parvisning. Det finns nåra bra regler som gäller för alla dessa figurer.

• • Rör dig i räta linjer. Innan du börjar tar du ut riktmärken och håller dig sedan rakt mot dem.
• Om domaren flyttar sig nåra steg från utgångspunkten, gå rakt mot hennes/hans nya position.
• Om domaren fyttar sig fera meter håller du dig till din först tänkta linje, dvs rakt mot utgångspositionen. Var beredd på att byta sida om domaren nu skulle stå så att du annars skulle skymma hunden.
• När det gäller sidbyten för figurena T, L och 8, ska dina sidbyten gå smidigt så att hundens rörelser inte störs.
• Ibland kan domaren be dig göra figurena spegelvänt, det här gäller för samtliga figurer utomI. Handlern får då utgå från domarens fötter och synlinje, domaren ska inte behöva flytta på sig för att kunna se hela figuren.
• När du åter stannar framför domaren bör du stanna på ett avstånd på minst 2 meter. Ibland kan domaren be handlern att visa två figurer efter varandra. Gå då den första som vanligt och när du kommer tillbaka till utgångspunkten fortsätter du utan stopp med nästa figur. Håll reda på var domaren befnner sig.

Parvisning

Brukar användas när domaren vill jämföra två hundars rörelser med varandra samtidigt. Börja med att hälsa på den andra handlern. Kontrollera att hon/han är redo innan du börjar röra dig. Den snabbare hunden ska anpassa sig efter den långsammare. Vanligtvis brukar figurena I, L och T användas vid parvisning. Tänk på att hundarna ska visas bredvid varandra, så en av er får ha hunden på höger sida.

 

 

 

Varför visas hunden på de här sätten?

Det är för att domaren ska kunna bilda sig en uppfattning om hur hunden ser ut från olika håll. Det mest önskvärda för en domare är att få se hunden i rörelse från alla håll. Framifrån vill domaren se hur hundens framben och framparti beter sig i rörelse. Från sidan ser domaren både hundens rygglinje och hur svansen bärs i rörelse. Även hundens resning och kondition blir tydlig. Bakifrån får domaren tillfälle att kontrollera bakbensrörelserna.

 

Beskrivning av figurerna

Tandvisning

Domaren ska kontrollera att hundens bett stämmer överens med rasstandarden. I standarden står det vilken typ av bett som rasen ska ha. De allra flesta hundar har - och ska enligt standarden ha - saxbett, men det finns raser där både tångbett och underbett ses som mest önskvärt. Det finns fyra olika slags bett som man skiljer åt saxbett, tångbett, överbett och underbett.

Hjälp domaren under tandvisningen

Vissa hundraser har problem med tandförluster (en eller flera tänder saknas). Fullvuxna hundar ska ha 42 tänder, ibland vill domaren kontrollräkna hundens tänder. Tandvisningen är även ett test på hundens tillgänglighet, d v s hur hunden reagerar för att en främmande person granskar den närmare.

Är det bettet som domaren vill se, räcker det i regel med att enbart framtänderna visas. Om domaren ber dig som handler att visa hundens bett eller tänder, försök att lyfta hundens läppar mjukt så att du inte skymmer tänderna med dina finrar. Om domaren själv vill titta på hundens bett och tänder, ställ dig ur vägen så mycket det går men kanske du kan hjälpa till genom att ha en hand under hakan på hunden.

 

Bra träning

Redan den unga valpen ska man vänja vid att man inspekterar den mer noggrant. Man gör både hunden och sig själv en tjänst, om man tidigt kan få den att känna sig lugn och trygg medan man går igenom den och hanterar den. Det är också bra att ibland låta en kompis eller någon annan känna igenom valpen och kanske titta på bettet. Det ger bra träning, inte bara inför utställningar och handlingtävlingar utan också vid t ex veterinärbesök.

Vett och etikett i ringen

Som du har förstått är det DU som blir bedömd i ringen. Ditt sätt att vara och handskas med hunden är det som bedöms. Domarens intryck av dig påverkas av hur du är mot din hund och mot andra människor. Var därför positiv och artig, hälsa och svara på frågor om du blir tillfrågad men tilltala inte domaren i onödan. Håll hela din koncentration på din hund och ett öga/öra på ringsekreteraren, domaren och dina medtävlande. När du är färdigbedömd tackar du domaren.

Ditt sätt att umgås med hunden kommer att vara avgörande för hur det går när ni tävlar. Du ska hela tiden ha mjuka händer och mjuka rörelser. Stötta och uppmuntra diskret och om du behöver dämpa din hund; gör det också diskret.

Var snäll och trevlig = glad hund!

Ge aldrig någonsin hunden skulden för att det inte gått som du tänkt dig, det finns inte en hund som förstår meningen med hundutställningar och/eller handling-tävlingar. Hur hunden uppför sig beror helt och hållet på vilka signaler du ger den och hur väl förberedd och tränad den är inför uppgiften. Har du en hund som uppför sig som en glittrande stjärna och som verkligen ”showar”, är det för att du lyckats ge den självförtroende och glädje i att synas i ringen. Är hunden däremot tveksam och osäker har ni en bit av positiv träning kvar.

Skulle det inte vara din tur att vinna den här gången,
glöm inte att gratulera den som vunnit!

Glädjen över att en tävling har gått bra blir ännu större om ens medtävlare gratulerar en.

Kläder

Nyckelorden är hel och ren. Handlerns kläder är minst lika viktiga som själva handlingen. Men en handlertävling är inte en modevisning! Du ska ha bekväma och diskreta kläder, färgen på kläderna bör helst vara enfärgad och gärna harmonisera eller kontrastera mot hundens. Om du ska visa en vit hund bör undvik vita kläder, hunden och du flyter ihop till en enhet eller kanske ännu värre: hunden ser lite gulfärgad ut mot allt ditt vita. Däremot kan du ha samma färg som hunden om nyanserna skiljer sig åt markant, så att det är hunden som framträder bäst.

• Undvik långa klirrande halsband, sjalar och annat som fladdrar och klirrar. Inte heller vida byxor eller kjolar är att rekommendera.
• Är det en regnig utomhustävling, ta av dig gummi stövlarna innan du går in i ringen, offra ett par skor istället.
• Din nummerlapp bör du fästa med två nummerlappshållare eller säkerhetsnålar, en uppe och en nere. Den ska sitta synligt på din vänstra sida utan att flaxa när du rör dig.
• Ha skor som är bekväma att röra sig i och som är tysta, alltså inte klapprande högklackat.
• Om du har långt hår, sätt gärna upp det så att det inte stör dig.
• Det kan vara bra med fikor på kläderna, då har du någonstans att stoppa godis, kam och borste mm.

Byte av hundar

En handler ska kunna visa många olika typer av hundar och av olika raser och storlekar. Därför är det vanligt att domaren låter de tävlande byta hundar med varandra. För det mesta vill domaren att de tävlande ska byta hundar vid finalen. Men det kan hända även tidigare i tävlingen. Ofta har man inte mer tid vid bytet än att fråga den andra handlern vad hunden heter. Men om det går försök att få lite tid med den nya hunden innan det är er tur att visa upp er för domaren. Vad som mer kan vara bra att tänka på är:

• Ta det lugnt och varsamt med hunden. Stressa inte upp dig, tänk på att även dina medtävlare har främmande hundar att hantera
• Fråga handlern/ägaren om hundens ålder samt eventuella egenheter. Är du osäker på hur du ska visa den hundrasen, fråga hur man gör det bäst* Kanske att du och den andra handlern snabbt kan byta godisbitar med varandra - alla hundar gillar inte samma typ av godis
• Kräv inget av hunden, locka och peppa den att följa med dig
• Prata glatt och uppmuntrande med hunden

Vad är det domaren tittar på och bedömer?

I domaranvisningarna i regelhäftet för handlingtävlingar, påpekas det att domaren i första hand ska bedöma samarbete mellan hund och handler. En domare måste ta hänsyn till olika rasers förutsättningar i en utställningsring. Däremot får inte hundens kvalitet som representant för sin ras inte påverka domarens bedömning. Men som handler ska man visa upp hundens absolut bästa sidor!

• Domaren kan försöka skapa fällor, till exempel ändra hundens benställning, rufsa till hundens päls. Här ska handlerns upp märksamhet och självsäkerhet bedömas.
• Domaren ska bedöma handlerns för måga att ha god uppmärksamhet mot domare,ringpersonal och övriga tävlande
• Domaren ska lägga märke till om handlern i någon störande grad står emellan hunden och domaren.
• Domaren ska bedöma hur diskret handlern visar upp hunden.
• Domaren ska ta hänsyn till rasernas olika förutsättningar i en utställningsring.

Du kan läsa mer om detta i regelhäftet: Handling, Regler och anvisningar för handlingtävlingar, SM-uttagningstävlingar och SM-final i junior handlingsamt anvisningar för domare i junior handling.

Rasgrupper

Att alla våra hundar härstammar från vargen är väl ingen nyhet för dig men att en så någorlunda homogen (liknande) art kan splittras upp i så många olika varianter är väl smått fantastiskt! 2010 hade Sverige 329 registrerade raser/rasvarianter och då lär det finnas nästan lika många till i världen som vi inte har här (än). Svenska Kennelklubben (SKK) delar in alla raser i olika rasgrupper. Det här systemet överensstämmer med den internationella hundorganisationen, FCIs, gruppindelning. Men alla länder har inte samma gruppindelning, t ex har Storbritannien ett annat system. Vår gruppindelning bygger i de flesta fall på den ursprungliga användningen av hunden, där även olika arbetssätt hos jakthundar bildar olika rasgrupper som stående-, stötande- och apporterande fågelhundar. Det finns tio (10) styken rasgrupper.

Alla raser har en s k rasstandard, som bestäms i hundens ursprungs- eller hemland. I rasstandarden står det lite om hundrasens historik och även en beskrivning av hur rasens mentalitet bör vara. Sen följer det som rör hundrasens exteriör, som vilka mått och/eller vikter den ideala hunden av den rasen bör ha. Dessutom står det hur ögonformen ska vara, öronens ansättning och form, pälsen kvalitet och vilka färger som är tillåtna. I rasstandarden finns det okså mer subjektiva formuleringar som t ex ”de mörka ögonen ska ha ett vänligt och intelligent uttryck” eller ”ska ge ett kraftfullt men inte klumpigt uttryck”. Det är exteriördomaren som ska tolka hunden efter standardens beskrivna idealhund. Det kan också framgå vilka exteriöra fel som är ”diskvalificerande” och alltså ska bedömas som otypiskt för rasen.

Anatomi

Till det här avsnittet rekommenderar vi några böcker som du kan beställa från Svenska Kennelklubben, SKK.. ”Anatomiboken - hundens anatomi, rörelser och fysiologi” av G Winqvist med flera. Sedan finns två broschyrer ”Att exteriörbedöma hund” och ”Lättfattlig anatomi”.

Att tänka på när du ska tävla i junior handling

• De officiella junior handlingtvlingarna som anordnas i samband med SKKs utställningar annonseras i tidningen Hundsport under rubriken SKK-nytt samt i Tävlingskalendern på www.shu.se
• Uttagningstävlingarna till Svenska Mästerskapen i Junior Handling arrangeras i samband med internationella hundutställningar.
• Anmälan görs enligt anvisningarna i respektive inbjudan.
• Alla som är mellan 10 och 17 år får tävla i Junior Handling. Det vill säga från och med det år man fyller 10 år till och med det år man fyller 17 år.
• För att få delta i officiella tvlingar måste man vara medlem i Sveriges Hundungdom eller i någon av SKKs länsklubbar. Är det en specialklubb som arrangerar tävlingen måste du vara medlem där.
• Enbart registrerade hundar får delta på officiella junior handlingtvlingar. Det innebär rasrena hundar som är registrerade i SKK. Hunden du visar måste ha fyllt nio (9) månader.
• Hunden måste ha giltigt vaccinationsintyg med sig till utställningen och genomgå veterinärbesiktningen, din nummerlapp är inträdesbiljetten.
• Senior- och minior handlingtävlar arrangeras ibland av Sveriges Hundungdoms lokalklubbar men alltid på Ungdoms SM och ofta på tävlingarna på Stockholm Hundmässa

Bra att ha med sig till tävlingen

• Ett eller flera koppel av utställningstyp, smidiga och inte för långa, finns ofta att öpa på utställningar
• Nummerlappshållare eller ett par säkerhetsnålar
• Kam, borste, sämskskinn, mm för den sista finputsninen på utställningsplatsen
• Något slags gott godis till hunden* Någon filt eller pläd för hunden att vila på eller eentuellt en bur
• Vatten och vattenskål
• Vid utomhustävling är det förstås jättebra om du har möjlighet att ha något slags regn- eller solskydd för dig och hunden. Många köper så kallade utställningstält, men ett stort paraply kan också fylla en bra funktion.

Lycka Till!

Text: Lotta Treiberg & Mona Refai Foto och layout: Lotta Treiberg
Illustrationer: Marita Björling
© Producerat & utgivet av Sveriges Hundungdom 2011

Kompendium

Text och bild på denna sida finns som ett kompendium och kan köpas i vår webbshop.

Broschyr

Broschyr om Junior Handling finns att beställa i vår webbshop.

Bok

HANDLING - Att visa hund på uställning Denna bok skriven av Mia Sandgren finns att köpa i vår webbshop.