Riksläger i Ånnaboda 2007
Text och Foto: Lotta Treiberg
Äntligen dags för läger igen. Årets läger var i Kilsbergen på Ånnaboda kursgård i Närke under vecka 29 i juli. Ånnaboda är ett härligt ställe att förlägga ett hundläger på. Boendet är i småstugor för både deltagare och ledare. Deltagarna bodde 3-4 stycken i varje stuga med sina hundar. För det mesta verkade ”samboendet” fungera bra, men det kan vara ovant för både ungdomar och hundar att dela på ett litet utrymme: det är definitivt inte som att bo hemma! Här krävs både smidighet och en vilja till att kompromissa. Riksläger för oss står för en gammal tradition och innebär att man som deltagare inte behöver kunna jättemycket om hundsporter eller träning innan man kommer. Lägret ska visa på olika hundsporter som man kan träna med sin hund. En del saker passar några hundar och förare bättre och andra sämre. Vad man får prova på är agility, lydnad, spår, budföring, sök, flyball, freestyle och handling. Vanligtvis brukar man även få testa viltspår, men det hade man inte resurser till i år.
Bra ledare
Det var 60 hundungdomar som kom till lägret och de delades in i åtta grupper. Endast tre killar deltog, resten var tjejer. Deltagarna som får komma till lägret är mellan 12 och 18 år och deras hundar var från 12 månader och uppåt.
Bild: Ledarna på rikslägret är:
(bakre raden) Maria Ivarsson, Jocke Eriksson, Johan Andersson, Linda Idås, Erika Ribacke och längst fram från vänster: Johanna Skagerström, Janna Nordin, Hanna Lindgren, Lina Persson och Linda Hammarström.
Varje grupp hade sin gruppledare under veckan. Förutom de åtta ledarna som hade varsin grupp fanns två ansvariga lägerledare: Joakim ”Jocke” Eriksson och Maria Ivarsson. Jocke och Maria hade det övergripande ansvaret över lägret och vad jag förstod på både deltagare och de andra ledarna var de båda som klippta och skurna till den uppgiften. Maria och Jocke har arbetat på tidigare läger som gruppledare och kunde förmedla sitt lugn och stöd till de andra ledarna när det behövdes. För ibland blir det tjafs och missförstånd när så många unga ska samsas. Många har heller ingen större vana att bo hemifrån så länge och dessutom klara både sig själv och sin hund på egen hand.
Fullspäckade dagar
Alla dagar började med väckning klockan sju med frukost till sig själv och hunden. De flesta dagarna var det träning och aktiviteter med gruppen. Vad grupperna ägnar sin mesta tid åt beror på deltagarnas ålder och erfarenhet samt förstås att ledarna försöker ta hänsyn till vad gruppen helst vill göra. Under den här veckan i juli var det något sånär somrigt väder, men en och annan åsk- och regnskur kom det. Men bad i närliggande sjö fanns det förstås tid till för dem som ville. På kvällarna är i regel både folk och hundar trötta, därför försöker man planera in aktiviteter som ger hundarna en chans att vila lite. Mattarna och hussarna däremot hade tävlingar eller tipspromenader. Någon kväll var det också teori om hundens beteende och lite om lagar och ansvar som gäller för hundägare.
Avslutningstävlingar
Sista lägerdagen var det dags för tävlingar. Jag tycker att ledarna hade kommit på ett jättebra koncept, man hade åtta grenar att tävla i – lika många som grupperna – och varje grupp fick ta ut en deltagare som skulle tävla i en av grenarna. Redan här började alltså lag- och gruppkänslan, att ena sig i gruppen vilket ekipage som var mest lämpade för att tävla i vad. Grenarna var: agilityklass, hoppklass, lydnad, freestyle, apportering, budföring, handling och kapplöpning.
Ledarna hjälptes åt att vara funktionärer och domare på de olika tävlingsgrenarna. Alla hundungdomar har inte själva fått välja den hund som man har i familjen. För många som åker på Rikslägret är det också helt nytt att träna och tävla med sin hund. En del hundar har kanske aldrig gjort någonting annat i sitt liv förutom att gå koppelpromenader. Många som jag pratade med tyckte att det roligaste med det här lägret var att de nu hade fått lära sig så hur mycket man kan göra med sin hund. När starten för de första tävlingsgrenarna närmade sig var mångas nerver på helspänn. I vissa grupper var man in i det sista inte riktigt överens om vem som skulle tävla i vilken gren. I agilityklassen skulle det vara hundar som var säkra på både hopp- och balanshinder, slalom och tunnlar. Medan en i gruppen tävlade fick övriga vara hejarklack. Handling var en annan gren som det skulle tävlas i. Och då det inte är hur hunden ser ut som domaren går efter, utan hur väl föraren/handlern visar upp hunden är det här en gren som nästan alla kan delta i. En tredje gren var apportering. Den gick till så att i en stor markerad ruta låg det mängder med föremål, mer eller mindre konstiga, som hunden på en viss tid skulle hämta till sin förare. Hoppklassen var en favoritgren hos de hundar som gillar agility och att hoppa hinder riktigt snabbt. Lydnadsgrenen hade några moment ur lydnadsklass I som varje tävlande skulle klara av så bra som möjligt. Under veckan hade de flesta grupperna fått prova på att träna in några freestylerörelser med sina hundar. Nu var det dags för ett ekipage från varje grupp att tävla i freestyle. Så återstod bara två grenar och en av dessa krävde en hund som var lydig och kunde springa mellan sin förare och en okänd (=ledare) två gånger: budföring. Den avslutande grenen var för gruppernas snabbaste hund: kapplöpning. Hunden hölls fast av en ledare och släpptes för att springa en sträcka till sin förare på tid.
Vi hade stor tur med vädret, för precis när sista hunden skulle springa sin kapplöpningssträcka hade den dittills så blåa himlen börjat bli grå och mörk och snart började det regna. Efter middagen den sista lägerdagen var det nog dags för alla ledare att få sina fiskar varma. Då hade nämligen alla grupper fått i uppgift att sätta ihop en sketch som skulle handla om sommarens läger. En vecka går väldigt fort när man har kul, men vi hoppas att det blir ett Riksläger nästa sommar igen, kanske att vi ses där då!
C&E Webbguru